Träning var räddningen ur utmattningssyndromet

Redan som tvååring följde Sarah och hennes bror med mamma på utejympa i Ystad. Det är fortfarande ett starkt barndomsminne för henne. Träningen har sedan fortsatt genom åren. Hon har testat andra gym, men hela tiden kommit tillbaka på Friskis.

– Känslan på Friskis är annorlunda. Du kan göra vad som helst och du behöver inte vara bra på det. Ingen tittar snett på en. 

I dag leder hon Familjejympa och Box. En lite udda kombination kanske man kan tycka?

– Nej, inte alls! Jag började med Familjejympan för jag älskar barn! Jag är lärare och jobbar med barn dagligen. Redan efter något år kände jag att jag ville engagera mig mer och då jag är thaiboxare i grunden var det lätt att trilla in på Box.  Min dröm är ha alla pass på Friskis så småningom.

Träningen har varit en ventil när livet varit tufft

Träningen har hjälpt Sarah Lo mycket genom livet. När hon fick en ADHD-diagnos som vuxen, förstod hon äntligen kopplingen till att hon mår så mycket bättre och fungerar bättre när hon tränar och fokuserar sin energi. Men ibland tryter motivationen. 

– Då brukar jag gå på pass som jag bara tycker är roliga, utan prestationskrav. För mig blir det till exempel dans. Det är bara roligt samtidigt som man tränar utan att märka det. Eller spinning som jag är jättedålig på. Det blir en utmaning som motiverar mig!

Strax innan pandemin bröt ut hade Sarah Lo bestämt sig för att utbilda sig till ledare. Utbildningen ställdes in flera gånger under pandemin och när den till slut blev av hade Sarah Lo hamnat i en svår arbets- och livssituation. Hon gick utbildningen men torsdagen innan hon skulle licensiera sig kunde hon inte längre fungera som vanligt. Just då förstod hon inte vad det var, så på lördagen gick hon och gjorde ledarlicensieringen trots att hon mådde dåligt. Licensieringen gick bra men efteråt bröt hon ihop och blev också sjukskriven en tid för utmattningssyndrom.

– Elin som var min coach var väldigt förstående och jag har fått så fint stöd av alla på Friskis.  Att jag gjorde licensieringen var ändå räddningen, tror jag. Under min sjukskrivning var det enda jag gjorde i världen utanför: att hålla mina Familjejympapass. Det är magisk! Man fylls med så mycket energi och det är så mycket tacksamhet. Det känns som om jag aldrig kommer sluta med det. 

Att leka krabba är jobbigare än ett Boxpass!

Hon började gå på Familjejympan med sin egna barn, men då tänkte hon inte så mycket på att det faktiskt är en träningsform som är ganska tuff för vuxna!

– Det är världens roligaste grej att vara ledare för små barn tillsammans med deras mammor, pappor, far- och morföräldrar. Vi jympar tillsammans, fast jag skulle säga att vi leker mer. Vi kan vara krabbor, maneter och flygplan. Man märker också att de vuxna tycker det är jättekul att leka. Familjejympan är den bästa av alla världar. Och det är jobbigt. Jag blir mycket svettigare här än på ett Boxpass. Prova att vara krabba i 55 minuter!

Betyder mycket att få vara en förebild 

Att själv träna har alltid gett Sarah Lo mycket, men att vara ledare tillför ytterligare en dimension. Hon ser att hon är viktig för andra, att hon är en förebild. Att kunna förmedla glädjen att träna och att deltagarna vill känna samma sak, ger Sarah Lo mycket tillbaka. 

–  Jag kan vara hur trött som helst när jag kommer till ett pass och blir hur pigg som helst resten av dagen. Och sammanhållningen inom Friskis är också så bra. Du får så mycket stöd och hejarop. Vi gör det här tillsammans för att det ska blir bra för många. Det är fantastiskt fint att få vara med i den gemenskapen.

Barnen får lära sig att rörelse är kul

Rörelseglädje är något Sarah Lo brinner för även på jobbet som fritidslärare. Hon ser att det är viktigt att barnen får lära sig att rörelse är kul, då många av dem inte rör sig så mycket till vardags. Många barn hämtas sent, sedan är det middag och läxor. 

–  Jag är alltid ut och leker med barnen. Jag har haft många aktiviteter som exempelvis boxpass på skolgården. Eleverna vill gärna prova på något som de ser vuxna göra. Kön brukar vara milslång! Jag har också gjort om spelet Tre i rad till en stafett. Det gäller att tänka lite utanför boxen. Det är roligt och givande för mig att bli utmanad in min yrkesroll och hitta sätt att få barnen att röra på sig.